Ensamträning och kvalitetstid

Idag slutade jag jobba klockan 12, och bokade lydnadsdelen i Stockholms hundsportscentrum två timmar för mig och tjejerna. Det var ett genidrag, supermysigt att promenera dit och hem, träna helt själv med bra underlag, burar att ha den som inte tränade i och mysig ensamtid med mina tjejer. Jag menade att skriva en planering, men det blev inte så; så vi freestylade lite träning.

Härja och jag harvade vidare med fotgåendet, testade många olika grepp idag; hets, lugn, godis, vara hård på henne, leksak, överdriven stolpe, baklängesmarsch; har inte bestämt mig för vad jag tycker fungerar så tror jag kommer shejpa baklängesmarsch parallellt med att börja om med stolpen och köra upplösta följsamhetsövningar. Tror att jag måste släppa huvudresningen i det här stadiet, det skapar låsningar när jag är så petig med henne från start. Tror att fokus på att lära henne positionen och sedan jobba om resningen, precis som jag jobbat med Ninyas fotgående, blir den vägen vi kommer att ta. Härja fick även träna ställanden, lägganden och skall. Hon jobbar på fint numer, lyssnar bra och är mycket gladare generellt i träningen. Mindre bitande och mer generös med leksaker, kommer tillbaka med dem på signal och omriktar aldrig mot mig längre – hon kanske börjar landa lagom till ettårsdagen, vem vet? Vore trevligt.

Ninya kändes lite seg idag, men fick köra fotgående i grupp (där gruppen var de fantastiskt fina framåtsändandedockorna), rutan, inkallning med stå och ligg, fjärrdirrigering och apporteringar, ingångar med apport och fotgående med apport i munnen. Hon har blivit mycket mer bekväm med apporten och vår ägande-konflikt kring den har helt försvunnit – är det inte fantastiskt när man kommer att tänka på problem man hade förut, som man glömt bort att man hade? I stort lärde jag mig idag att Ninya har höjt sin lägsta-nivå, igen, och att hon är så himla bra och mogen i träningen för sin ålder. Bjuder på en film med lite guldglimtar och ett klassiskt skratta-åt-Ninya-moment.

Att träna själv med dem i hallen på dagen sådär var helt klart en hit, och någonting vi ska göra om. Men nästa gång ska jag helt klart planera, så vi kommer framåt i träningen också. Idag blev mer en känna-av-var-vi-ligger och känna på hundarnas sinnesstämningar än målmedveten träning där man tar sig medvetet framåt. Men sådana träningar är också bra, på hemväg var tjejerna glada, jag var sprudlande och fylld av kärlek till dem och kropparna helt slut – vi jobbade oss alla svettiga!

Sane is boring!

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s