Miljö- och socialträning på påskutställningen på Kistamässan

Det började med att Frida med mallen Kora, som vi följer på instagram undrade vad vi gjorde i helgen, och slutade med att jag och Ninya hängde på utställning flera timmar idag. Frida och Kora, som är så jäkla lik Ninya i uttryck och många grejor de har för sig, skulle komma till Stockholm och ställa på utställningen på Kistamässan nu i helgen, och först tänkte jag åka dit utan hund för att träffa dem. Sen tänkte jag göra det lätt för mig och ta med Härja, men till slut tog jag mig i kragen och tog med den som faktiskt behöver träna på de här situationerna, Ninya.

Vi började med att stå i den obehagliga kön med tusen andra hundar, betala för oss och gå in i den smockfulla hallen. Vi gick omkring en stund och Ninya klängde som en liten apa på mig så fort vi stod still, vilket är enorma framsteg för henne – att hon tar stöd hos mig är fantastiskt bra så det förstärkte jag med några klappar, utan att ömka. Sen gick vi och köpte en fantastisk, ny bollvariant på snöre och kampade och tränade lite på olika ställen i hallen – vilket lättade upp Ninya totalt och hon slappnade av. Hon hade en enormt trevlig och glatt nyfiken attityd gentemot folk och hundar som bumpade in i henne, nosade henne i rumpan (mest hundar) och klappade henne i förbifarten (mest människor), vi hittade även Erika som ställde sin supersöta aussie Charlie, och Erika hade jättefina, tunna kedjor till båda mina tjejor i present – så himla gulligt!

Sen begav vi oss ut till det lilla tältet på parkeringen där belgarna gick och hälsade på Frida utanför – Ninyafick  kampa med henne och var trevlig och inte ett uns omriktande känslor. Följde med och hämtade Kora, och in i det supertrånga tältet med en fortsatt trevlig Ninya. Träffade på Josefin med Ess som även hon är en instagram-malle, och Ninya förvånade genom att glatt hoppa, tigga godis, kampa, klappas och pussa på både Josefin och Frida, totala främlingar. Hon nosade även på främlingar som svarade genom att bjuda på godis, som Ninya tog utan att bli rädd och arg för den sociala konfrontationen. Jag var i chock, men är så här i efterhand så jävla glad och kan knappt tro att det var min hund i snöret?

    

Efter några timmars häng utan något gruff började fröken dock bli trött och behövde space, blev en tjurpuppa mot tervarna som flängde omkring i tältet för tillfället, så vi kikade klart på Kora (Svensk juniorvinnare – waddap?) och drog hemåt.

Jag kan verkligen knappt tro det.  Att det är sant. Att hunden jag var på väg att ta bort kan gå en hel förmiddag i en så krävande miljö och med sociala konfrontationer utan att visa sina dåliga sidor och issues alls. Jag är så sjukt nöjd att jag skärpte mig och tog med henne, så tacksam över att jag varit så öppen med hennes problem och hur vi jobbar att folket vi möter upp, som bara följt oss på sociala medier, hanterar situationen och Ninya så fint att hon får så här fina förutsättningar och erfarenheter. Den här förmiddagen på utställning gjorde hela mitt hjärta lyckligt.

Sane is boring!

Advertisements

One thought on “Miljö- och socialträning på påskutställningen på Kistamässan

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

w

Connecting to %s