Hur går det med Ninya nu egentligen?

Foto: Johanna Wallén

Foto: Johanna Wallén

Ninya är ju, som de allra flesta vet, vår familjs lilla OBS-barn. Mycket reserverad och utåtagerande socialt, det stora problemet är människor, men i perioder är hon även osäker på främmande hundar. Hon var helt fruktansvärd mot människor redan vid fem månaders ålder och hennes skärpa och självständighet gjorde att hon var riktigt, riktigt otrevlig. Sedan dess har faktiskt, hur mycket lydnad vi än tränat, den största delen av vår tid och vardag gått åt att åtgärda hennes sociala issues. Att ha med henne till och från jobbet, träna på olika platser, gå lös och den där förbannade tandvisningen. Nu är Ninya drygt 2 år, och hur går det egentligen?

Att ha med en hund som är sk. “Aggressiv mot människor” varje dag, 2,5h i Stockholms kommunaltrafik har varit allt annat än en dans på rosor. Halti, munkorg, korv, omvägar och ständig vakenhet har varit en del av lösningen. Ett tag kändes det som en avlägsen dröm att någonsin kunna sitta och lyssna på musik eller podcasts på vägen till jobbet. Att ständigt vara på tårna och parera sin omgivning har varit extremt slitigt, många tårar har fällts, men även en hel del svordomar över de barn och vuxna som dundrar fram så fort de ser en hund, och förutsätter att de är allmän egendom. Många bakslag, många små framsteg.

Men idag, drygt 2 år gammal åker hon kommunalt varje dag utan vare sig munkorg eller halti, i rusningstrafik både buss, tunnelbana och pendeltåg. Byten på t-centralen och fulla människor på fredagskvällar. Hon kan vara lös i stort sett överallt och träna på vilken given plats som helst. Hon har landat och blivit en helt ny hund, mycket tryggare och gladare, med en helt annan tillit till mig som förare. Hon är absolut inte “klar” i det avseendet att hon nu skulle vara tillgänglig, men hon klarar av vår vardag med bravur. Vi kan läsa av varandra och situationen – och klarar av de allra, allra flesta situationer utan att hon går in i försvar. Det går även betydligt snabbare för henne att släppa in nya människor, och fler och fler ggr hälsar hon riktigt trevligt på främlingar. Hon tänker ofta efter nu, istället för att reagera instinktivt med ilska på människor, och är ibland riktigt nyfiken. Tydliga och fantastiska tecken på att den panika rädslan hon kände förut börjat lägga sig!

Ninya är också, som de allra flesta vet, min guldhund. Hon passar mig som handen i handsken och det är en sådan enorm lättnad att äntligen kunna ha en såpass friktionsfri vardag tillsammans som vi numer har. Allt slit är helt klart värt det, och jag måste faktiskt klappa mig själv på axeln. Och nästa punkt på checklistan är att en gång för alla lösa upp den där tandvisningen, så vi äntligen kan få ge oss ut och tävla! 

5 thoughts on “Hur går det med Ninya nu egentligen?

  1. illika says:

    Grattis till lyckat resultat! Vi sliter med liknande problem och utfallsproblematik, och nu var det nästan ett år sedan vi hade en större incident. Vår hund är 3,5 år, men hon blir väl vuxen nån gång hon också….

    Like

    • Alba & Ninya says:

      Tack! Det har varit en enorm kanp, men de är ju värda det – de där guldhundarna!

      Bra ämpat, det är bara att jobba på och träning kombinerat med åldern och trevliga erfarenheter kommer göra att problemen snart är ett minne blott! Heja!

      Like

  2. mujkans says:

    Åh. Följer er på insta (stalkern asmuj 😀 ) och det är riktigt kul att ha hittat till bloggen också! Gillar att du berättar öppet inte bara om framgångar men även motgångar och bakslag, öppenhet om hur tokigt det kan vara ibland och hur man får kämpa sig gul och blå. Inspirerande! 🙂 BOKMÄRKER BLOGGEN I DETTA NU!

    /Inte jättestalker men följer i smyg-Asia

    Like

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s