Höjd lägstanivå i spårträningen

Igår åkte vi direkt efter jobbet till västerhaninge och spårade med Johanna och Jennifer. Efter en intensiv spårperiod tidigare i somras så hade vi nu inte spårat på två veckor. Det som brast förra gången var framför allt markeringarna, hon har varit toklåst i spår så fort jag lagt in artiklar i spåren istället för att bara köra dem i rutor som vi gjort innan, hon prioriterar näring framför artiklarna och har inte kopplat artikel – belöning i spåret.

hörjaspår

Foto: Johanna Wallén

Så igår la jag ett längre spår (ca 250m?) med sex artiklar, tre vinklar och ett slut – inga övriga depåer, som ett litet experiment. Hon fick även ett kortare (ca 80m) icke förarlagt spår med två artiklar, ett slut.

Döm min förvåning då hon i första spåret, det längre, briljerade med att markera alla föremål, en snabb tillsägelse vid första och sedan fem st helt självständiga! Hon var dock något stark i linan, och slog lite ibland på raksträckorna. Vinklarna var inte helt klockrena, men vi tog oss igenom dem. Även det korta, icke förarlagda spåret visade på exakt samma saker: fina markeringar, lite slag.

Jag tänker mig att jag ska fortsätta med många artiklar i längre spår, men lägga depåer rätt snart efter vinklarna, för att bekräfta för henne att hon jobbar riktigt. Där får hon även möjligheten att “äta ur sig”, stå och tugga och lugna ner sig emellanåt. Fortsätta belöna artiklarna med väldigt gott godis, då hon faktiskt inte blir social i markeringarna, utan är vänd framåt mot artikeln. Där har vårt grundarbete lönat sig!

En snutt från dagens spår nedan, och jag inser när jag kollar på filmen att det jag nu för tiden anser är “för stark i linan” är så himla mycket trevligare tempo än innan, vi har minsann höjt vår lägstanivå!

Även Ninya fick ett spår, bara för att lätta mitt dåliga samvete över att dra med henne utan att låta henne jobba, hehe. 100 m rakt med ett föremål och ett slut. Det gick fort, som det gör nu när jag lagt ner spårandet med henne och hon bara spårar för stimulansens skull, hon slog två, tre ggr men markerade både pinne och slut fint. Gulleninya, allt hon gör är liksom så bra!

Var mycket imponerad av att mina djur kunde sitta lugnt uppbundna vid en stolpe vid vägkanten under spårläggandet och när de andra hundarna gick sitt spår, när hundar och folk passerade. Härja gormade lite när jag la hennes spår, och en gång när en hund gick förbi, men i övrigt kände jag knappt igen dem – så lugna och passiva!

Både Johannas och Jennifers hundar spårade jättefint, och det var enorm skillnad på dem sen vi spårade sist ihop, för två veckor sedan! Vi hade tur med vädret, sol och lite blåst, precis lagom. De är himla härliga tjejer och det är helt klart värt det att åka en bit för sådan härlig träning!

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s