Din roll i andras träning

“Det där är ju bara att göra såhärosåhär för bättre resultat”
“Tänk på att inte belöna sådär”
“Man ska inte träna med valpar, den där ser bara osäker ut”
“Synd att hon hoppar i svängarna”

DSC_0108

Man kan ju tro att jag har kursat en del på senaste, som fått ta del av alla dessa tips och råd. I all välmening? Kanske har jag frågat om råd? Klagat på att någonting inte fungerar i träningen? Bett någon felsöka min träning efter förbättringsområden? Har en träningskompis brainstormat hur vi ska göra för att vi ska nå våra träningsmål kanske?

Det är en fin del av hundvärlden, att vi har så mycket att lära av varandra, att om jag får en hundtyp jag aldrig haft förr – så kanske du har en sådan, och därmed en mängd bra input. Om jag ber om hjälp – så finns det enormt mycket hjälp att få. Alla kan bidra med något, alla har olika erfarenheter, utgångspunkter och kunskaper. Vi har otroligt mycket att ge varandra.

Någonting som däremot verkar svårt att ge varandra är rätten att vara nöjda med vår träning. Alla kommentarer som citeras i början av det här inlägget är varianter på kommentarer som främlingar på sociala medier har kommenterat på filmer som allihop haft en sak gemensamt; De har varit utlagda tillsammans med en text om hur nöjd föraren varit med utvecklingen, eller hur kul träningen kändes.

Jag har observerat hur både jag själv, folk jag följer på instagram och mina vänner får ta emot “välvilliga råd” så fort det läggs ut någonting där föraren är nöjd. “Välvilliga råd” som så himla tydligt går ut på att påpeka att det visst det finns delar av det där som en skulle kunna vara missnöjd med – om en bara tar på sig sina allra mest kritiska glasögon här, så ska vi nog kunna hitta något fel minsann! Vilken tur för dig att den välvilliga rådgivaren även inflikar ett råd på hur du ska lösa det där problemet som tyvärr ogiltigförklarade din nöjdhet.

Att när någon jublar över utveckling, härlig känsla och bra träning påpeka att det finns brister, mer att träna på och andra metoder – det är för mig helt ofattbart. Om ni djupdyker i er själva så vet ni nog att steget från att vara stolt över sig själv och sina prestationer (bara det är svårt att känna själv!), till att på något sätt blotta sig och dela med sig av sin glädje och sina framsteg – är ett stort steg. Det är ganska blottande, och en är sin egen största kritiker. En vet med all säkerhet att det finns mer att träna på, men kanske har just min hund haft superproblem med tex positionen – och därför jublar jag när positionen satt som ett smäck, även om hunden hade en del blicksläpp.

Att drivas till att hitta, peka ut och lägga vikt vid fel och brister när folk vågar lägga ut någonting de är nöjda med. Att förutsätta att folk inte har en plan för någonting av det som brister. Att förutsätta att folk kommer få problem om du inte genast går in och felsöker folks träning. Att inte köpa att vi alla har olika mål, kriterier och förutsättningar – det mina vännder; det är osympatiskt – och det ligger hos dig som gör detta. 

Om någon frågar om hjälp och du har något att ge – fantastiskt fint om du vill dela med dig och hjälpa, det är sådant som driver hundvärlden vidare. Men jag är dessutom en sådan som i dessa fall även försöker att lyfta det som redan är bra i deras träning, ta tillfället i akt att hjälpa till att boosta och peppa när jag ändå ger tips. Jag vet hur glad jag blir när någon skriver några uppmuntrande ord – hur det kan peppa mig att gå ut och träna ett pass en dag då jag kanske inte hade ork innan.

På precis samma sätt dödar kommentarer, där vi har letat fel hos varandra, lusten att träna. Lusten att vara en del av hundvärlden. Lusten att dela med sig. Där förlorar vi duktiga hundförare, många inspirerande filmer och vi bygger ett klimat i hundvärlden som är otroligt ovälkommande. Ett klimat där det letas fel gör att många hämmas i sin träning. Det är lätt att hävda att det bara är att strunta i dessa, men det bygger på två helt felaktiga teser. För det första ska jag inte behöva strunta i vad folk skriver till mig om mig – det folk skriver till mig ska vara relevant och sant. För det andra är det att tala om att det bara är folk med gott självförtroende och en solid självkänsla som kan ta plats i hundvärlden. Jag är övertygade om att vi i hundvärlden istället kan hjälpa varandra till ett fett självförtoende och en go självkänsla. Vi gör ju alla detta för att det är kul. Det är vår hobby, och vi har ett stort utbyte av varandra så länge vi inte hämmar varandra och varandras utveckling.

Det är din roll i min träning. Att inte ta på dig att vara min kritiker, herregud – det enda jag gör är att fundera på vad vi måste träna mer på och förbättra. Vi kan dessutom alla behöva bli påminda om hur långt vi har kommit längs vägen! Jag tänker ta på mig den rollen i din träning – lyfta, påpeka framsteg och peppa när det känns tungt.

Jag hoppas att du vill göra detsamma. 

Advertisements

10 thoughts on “Din roll i andras träning

  1. MN says:

    Håller med dig så väl! Jag är ingen aktiv del av hundvärlden i dag, men äger två hundar och vill så gärna bli ordentligt aktiv i framtiden inom främst IPO. Jag har mycket kvar att lära och vet med mig att jag behöver några år på mig att lära av andra innan jag skaffar en riktig bruksras och kör igång. Jag hoppas att hundvärlden tagit sig lite längre fram när det är dags för mig, för i dag ser man alltför mycket människor som inte kan låta bli att lägga sig i och kritisera andras träning eller snacka skit och inte kunna bete sig som vettiga människor, och det får en nykomling som mig själv att tveka lite extra.

    Like

    • Alba, Ninya & Härja says:

      Ja, det är precis det där jag är så himla rädd för – att vi ska skrämma bort de som vill börja, eller bli mer aktiva och förlora all ny talang och ambition. Det är så himla trist, och jag önskar att jag kunde skaka om alla involverade och mata in mantrat att “vi gör detta för att det är kul!” i allas medvetna.

      Hoppas att du känner dig välkommen, hittar bra träningskompisar och får känna av hundvärldens alla fina sidor. Jag önskar dig varmt välkommen när du tänker köra igång! 😀

      Like

  2. Paula seise says:

    Du satte ord på mina tankar jag haft i ett par dagar!
    Blivit så jävla opeppad på träning senaste dagarna pga EN människa,EN ENDA människa!! Helt galet vad man tar åt sig!

    Jag älskar iaf dina peppande kommentarer,tänk om alla va lika glada över andras träning som du 🙂 ni äger och ni kommer gå hur långt som helt!

    Like

  3. MariSvensson says:

    Bra skrivet. Och många bra poänger som tål att tänkas på, och pratas om mer istället för mindre. Bra text helt enkelt!
    Det känns verkligen som att det är himla lätt att säga “lyssna inte på idioterna”. Men de flesta vet nog att även om intellektet kan se att det bästa nog är att ignorera de mindre socialt kompetenta gnällmonstren. Så är det ju inte bara att rada upp logiskt varför det inte borde väga tungt med såna sorters kommentarer och kritik. För känslor, humör, tidigare upplevelser, och dagsform funkar som du säger, inte efter en mall med önskvärda reaktioner.
    Man kan veta att det nån just påpekar eller kritiserar är bottenlöst eller i sammanhanget oväsentligt. Men det är ju inte mindre otrevligt och sprider inte mindre dåliga vibbar för det.

    Därför är det ännu viktigare att alla med ditt synsätt om att sprida positiva vibbar Alba, också får fram mer “vi kan väl stötta varann istället för att ta det till sandlådan”-positioner i just sociala medier.
    Så att till exempel en jöns som påpekar under ett videoklipp från ett träningspasse att:

    “ja …… var ju fint, synd bara att din hund hoppar när……” –

    Stöter på noll medhåll bland de andra svaren istället. För alla andra istället VILL VARA positiva, peppande och inte medvetet ge mer syre åt negativiteten. Om det är 50 glada tillrop eller pepp så får ju i alla fall den där ensamma jönsen svårare att synas bland mängden personer som istället VÄLJER att inte vara negativa, leta fel.

    Jag tycker nog när jag tänker efter att det i mångt och mycket handlar om de där VALEN. Du VÄLJER att sedan inte gömma dig bakom uttalanden som:

    “Nä men jag undrade bara hur Alba ser på att hennes hund gör det där fel, Menade inte att det andra var fel också”.

    För vi är väl ändå inte så dumma att vi inte kan se att det ofta bara är ett sätt att få vara lite dissig, kritisk, en vilja att belysa något som inte är perfekt – men ändå inte erkänna att man just tittade efter fel och dåliga inslag (för att man var på dåligt humör, ens egna träning funkar pissigt just nu, man är lite bitter, man är lite avundsjuk, man orkar inte vara lika seriös själv, man vet att man inte lägger ned lika mycket tid själv och tar försvarsposition när man känner sig sämre).

    Tänk om alla ni duktiga, ambitiösa och väl följda (i sociala medier) hundmänniskor bara låter det vara istället för att som här i blogginlägg ta upp det, med tanken (hur rätt den än kan kännas), att “de är idioter, strunta i dom”. Då ökar ju inte direkt chanserna att hundmänniskor runt om pratar om det som en nagel i ögat, en ful fläck på något som ska handla om kärlek till hundar, till en hundsport, ett gemensamt intresse, något roligt. Det bästa är väl i stället att fler ser att det är andra som också tycker att det är synd för hundvärlden när den “kritisera allt som kritiseras kan”-skaran får oproportionerligt fäste i en tid av ofrånkomlig makt i sociala medier och där mycket information inhämtas i korta texter, små klipp och diskussionsgrupper på FB.

    För det är ju bara att konstatera att bakom skärmar i det dolda får en viss sorts personligheter enormt utlopp för sitt missnöje, eller sin bitterhet, eller sitt “jag vet bäst”-komplex, eller sitt behov av att i oändlighet försvara “de här metoderna som de ENDA rätta” (trots att man inte lärt sig något alls om legimiteten med andra alternativ). Istället för att vara lite mer öppna för olikheter, att de finns och alltid kommer finnas. Vi kanske får se det som okej, ändå, något vi inte måste gå igång så förbannat på. SÅ LÄNGE DET INTE HANDLAR OM DJURPLÅGERI, MEDVETET GÖRA ILLA, ELLER UTSÄTTER INDIVIDER FÖR ONÖDIG RISK OCH OBEHAG (för då finns förstås alltid orsak till diskussion, debatt, och anledning att belysa etiska ställningstaganden). Men allt behöver inte vara så extremt. Alla har inte exakt samma instuderingsteknik när man går i skolan tex, alla lagar inte lasagne på det sätt jag tycker är godast. Men det innebär ju inte att alternativen till det som jag valt måste vara fel.

    (Textdiarré över för denna gång, I blame the insomnia.)

    Like

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

w

Connecting to %s