Är det ett misslyckande?

Nu har Härja gjort sitt BH-prov samt startat och genomfört sin första BSL1 (A85, B60) och det har varit otroligt roligt att ta de här första stegen ut i IPO-världen. Att spåret och platsliggningen fungerat så bra på prov  som de gör glädjer mig enormt, då vi slitit med det oräkneligt antal timmar och det bitvis känts hopplöst. Vi har under de här två tillfällena satt fingret på vad det är som brister – lydnaden; och nu har jag bestämt mig för att där ska vi börja om från början. Spåret och skyddet kommer vi fortsätta med, tävla IPO-FH i sommar och satsa på en IPO1 till hösten.

Härjafot01

Foto: Christina Mokdasi

Att gå av en lydnadsplan och veta att det inte är momenten i sig som brister, de kan hon, hon kan dem och hon utför dem, och när hon inte utför dem är det av helt andra anledningar än att hon inte förstår vad hon ska göra. På lydnadsplan det här året har Härja vuxit enormt i engagemang och attityd, och har utvecklat säkra och fina moment som jag är väldigt nöjd med. På tävling däremot har hon visat på en stor osäkerhet. Hon är inte miljökänslig i stort, inte rädd för något eller på annat sätt instabil. Men hon går ner sig på tävling i just lydnaden, hon viker sig av ett socialt tryck i situationen och har inte fått tillräckligt med redskap, erfarenhet  och driv för att ta sig igenom det.

Härja är en hund som behöver tid, tid att låta saker sjunka in. Tid att växa i sin uppgift, tid att låta poletten trilla ner och tid att bli helt säker i sina utföranden. Det finns inget syfte med att ha bråttom med den här typen av hund, och det tänker jag inte ha. Hon är en fantastiskt fin hund, som behöver vaggas in i uppgifterna, programmeras in i momenten och programmets helhet och landa, landa, landa.

Nu ett tag framöver kommer vi lägga det stora fokuset på att öka hennes engagemang, höja hennes aktivitetsnivå och skapa mönster och punkter i lydnadsprogrammet som hon känner igen för belöningar och aktivitetshöjningar. Vi kommer att lägga stor vikt i att öka värdet i rent tävlingsmässiga uppgifter, såsom att gå in på plan och anmäla till domaren, ställa upp på startpunkten och invänta platsliggningsekipaget, ha folk på plan och träna på nya platser. Allt för att trygga hennes uppfattning om vad som är hennes uppgift och vad som förväntas av oss som ekipage.

Det finns ingen prestige i att skynda ifrån sig själv och hunden som ekipage, och hundsport handlar ju om att få det att fungera på tävling. Vissa hundar gör stor skillnad på tävling och träning, där kommer det krävas ett större och ev mer tidskrävande jobb för att få det att fungera. Det är där jag upplever att mina kunskaper som hundtränare verkligen prövas, det spelar ju ingen roll hur fint det ser ut på träning när vi inte får det att fungera på tävling! (klart det gör, det är jättetrevligt att det är fint och kul för oss båda på träning, men ska man tävla så..) Att träna inför tävling är en utmaning, men det triggar mig att bli bättre och lära mig mer! Det är nu vår riktiga resa börjar; vi har tränat, checkat av, utvärderat och nu är det dags att bli bättre!

Tänk vad tråkigt det vore om allt gick spikrakt uppåt jämt (falskt påstående!) och vad lite man skulle lära sig (sant!)!

Advertisements

2 thoughts on “Är det ett misslyckande?

  1. Liza&Fräck says:

    Ibland skulle jag kunna tänka mig att avstå helt från att lära mig saker om jag bara fick VINNA, men å andra sidan skulle en väl tröttna på det också efter ett tag (said noone ever!)
    Helt säkert är iaf att en har den hund en har och det går inte att forcera vissa individer till framsteg. Min första aussie lärde sig på en repetition och gick nåt fel på tävling var det alltid för att han hittade nåt annat roligare att styra med. Den jag har nu kräver 1000 upprepningar och skulle hellre såga av sig ett ben än att göra fel med flit.
    Bara att bita i det sura äpplet och fixa det där det brister; men med ditt engagemang så blir det säkert toppen till slut! Heja!

    Like

    • Alba, Ninya & Härja says:

      Exakt så, haha! Jag gillar att vinna, vilket också betyder att jag starkt ogillar att ge upp 😎✌🏻

      Jamen de ÄR ju så olika verkligen! Min äldsta malle är ju en sån där som älskar lydnad och bara går och går och går… sen har vi Härja som det tog 1,5 år att få till ett fritt följ på öht – lydnadsdelen av hennes hjärna är rätt liten, så vi får se till att spetsa oss i A och C helt enkelt 😂

      Tack snälla du! Nästa gång ska jag beställa en specialanpassad hund som är redo att vinna från dag 1 😉

      Like

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

w

Connecting to %s