Den sköra balansgången på sociala medier

Jag har funderat mycket kring vad jag vill ha ut med mina sociala medier, vad jag har dem till och varför de kan bidra till att både lyfta mig till skyarna och få mig att känna mig utsatt och jagad, granskad på en och samma gång. 

20907258_10155154313434335_1429057089_o

Det är en “farlig” balansgång, det där med att kunna inspirera och inspireras, utan att låtsas som att allt är en dans på rosor jämt. Att inte låtsas som att den där “dåliga” tävlingen aldrig hänt – utan att för den sakens skull behöva grotta ner sig i den eventuellt dåliga känslan. Att visa processen i träningen utan att för den sakens skull inte kunna lägga ut peppiga filmer i slow motion på de resultat man är som allra nöjdast med. Jag försöker balansera peppiga filmer med att faktiskt skriva om alla våra tävlingar, även de där vi inte plockar godkända resultat, jag försöker dela med mig av mina hundars och mina svagheter – men jag försöker också lära mig att våga lyfta fram våra styrkor utan att känna att jag måste ursäkta mig eller förklara varför jag har rätt att vara nöjd.

Jag ser på intet sätt ner på dem som väljer att inte dela med sig av någonting annat än det de är nöjda med – för vet ni vad, att dela med sig av minsta lilla av sitt liv på sociala medier är ett val. Oavsett om det “bara” gäller hundträning. Vi vet ju alla vilken prestationshets som kan göra sig gällande i hundvärlden, det är på intet sätt individens ansvar att palla det trycket och redogöra allt, det är inte det jag försöker komma fram till.

Jag följer många konton där det är relativt opersonligt – fina bilder och färdiga träningsresultat läggs ut och det är väldigt inspirerande, gör mig glad och sugen på att träna mina egna hundar. Jag följer också en del konton som verkligen delar med sig av processen i sin träning, och visar hur de faktiskt lär in saker och utvecklas. Från dessa konton plockar jag många idéer och ny inspiration. Sen har vi de konton som är väldigt transparenta, lägger ut tävlingsresultat som inte blev som drömmen ville, erkänner att deras tävlingshund har problem med hundmöten och delar filmer av träningar som inte är “perfekta” eller “färdiga”. Dessa konton är de konton som tar udden av det dödliga allvar som ibland kan råda på sociala medier inom hundvärlden, och jag önskar verkligen att vara en del i den skaran som får någon att känna att det är okej att man inte föddes som en färdig SM-hundförare med en 100% lämpad hund.

Oavsett vilket typ av konto du har så kommer pissråttorna där ute att hitta fel, antingen letas det fel för att du inte påpekar dem själv och väljer att ha ett rent inspirationskonto á la det-här-är-jag-nöjd-med eller så njuter de av att du serverar dem “dina misslyckanden” helt öppet. Men vet ni? Det säger mer om dem än om er. Jag funderar och klurar ganska mycket kring just instagram och hur stämningen där ska bli bättre. Jag försöker att säga allt positivt jag tänker, kommentera konton jag kanske aldrig sett förut om det är någonting som tilltalar mig – minsta lilla. Det tar fem sekunder av min tid, och jag vet själv hur otroligt glad jag i min tur blir för varenda kommentar jag får. Att sitta och beundra någon på avstånd är så himla halvhjärtat när man kan lyfta någon en decimeter från marken med en kommentar – snälla, gör det!

Det är liksom någonting så otroligt korkat och småsint med inställningen att leta fel hos de som väljer att vara nöjda och glada på instagram. Det bidrar till balansen att vi alla har peppkonton att ta del av när motivationen är låg – och blir du inte glad av att någon annan når fina resultat och är nöjd med sin hund får du leta felet hos dig själv, inte hos personen i fråga. Att folk väljer vad de lägger ut är en självklarhet, och det betyder inte att det är någon annans uppgift att “ta ner dem på jorden” – bara för att man inte delar med sig av svagheter eller ömma punkter betyder det inte att man inte har dem eller vet om dem, det tror jag att vi alla förstår. Sociala medier är en väldigt liten del av det faktiska livet och om det ger dig prestationsångest att följa folk som är duktiga på att träna hund, klippa film och lägga ut sin träning så försök, försök verkligen, att vända det till inspiration. Leta bra delar, leta delar du är inspirerad av – och gå ut och träna. Klipp en egen film på din träning – klipp ut det bästa! tillåt dig själv att bara se det bästa, fokusera på styrkorna en stund – se, ni är ju också sådär “instagrambra”!

Det här blev ett väldigt virrigt, ostrukturerat inlägg här på kvällskvisten – mer en nedteckning av tankegångar än en ordentlig text med en tydlig poäng. Men jag tror att jag kommit fram till vad jag vill ha mina sociala medier till; inspireras, inspirera, visa på mänsklighet och på ett enkelt sätt kunna delge andra när jag blir imponerad, tycker att de gör fina saker, är duktiga och inspirerande. Det är det fokus jag väljer att ha.

Advertisements

One thought on “Den sköra balansgången på sociala medier

  1. Tokhjärtan says:

    Men vad säger du? Är det seriöst folk som sitter å letar fel för att kommentera dessa? 😮 Jag förstår ju att det finns muppar överallt, men orka lägga tid på att vara negativ!
    Själv har jag ett ganska slätt konto, mest bara bilder jag är nöjd över, där min hund är fin. Men ska börja lägga upp mer träning, nu när jag blivit pepp igen!

    Jag förstår liksom inte, är kanske för naiv ibland, men om det är en bild jag inte tycker om så är det ju bara att scrolla förbi. Och ibland gör jag som du, gillar och kommenterar på helt okända, för att jag tyckte om just vad dom la upp i den posten. Sen om allt det andra inte faller en i smaken gör väl inte så mycket…

    Like

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s