Genväg eller senväg?

Härja skulle inte tävla lydnad. Det har alltid varit klart för mig, hon är min IPO-hund – det är nog att ha tre discipliner i en ny sport att hålla koll på! Så vi har inte tränat någon tävlingslydnad, förrän i somras då jag lärde in startklassen utan intention att tävla själv. Men efter vår IPO1-start, där Härja tydligt gick ner sig i lydnaden och tyckte miljö, situation och längden på programmet var superjobbig på tävling trots att hon gått hela program utan boll på planen flera månader med finfin attityd under formtoppningen inför starten, så började jag tänka om. Att starta lite tävlingslydnad, där man i annan mån har möjlighet att lyfta henne mellan momenten, för att träna på att tävla vore kanske precis det vi behöver?

Härjas brist har inte legat i att hon inte kan momenten eller att hon inte kan gå ett helt program utan belöning. Hon har på tävling visat egenskaper jag inte känner igen från träning, som såklart också hänger ihop med min sinnesstämning och mina nerver (som inte uppstår i träningstävlings-situationer..). Hon har varit störd och tryckt av en omgivning med mycket folk och hundar och då ”stängt av”, jag når inte fram med varken pepp eller kommandon och hon gör saker hon aldrig visat förut. Det har varit väldigt jobbigt att veta vad hon kan, och gå ut på plan med en ”död” hund. Jag kände länge att jag inte har någon plan för det, men nu har vi alltså vänt oss till tävlingslydnaden för att lära oss att tävla tillsammans!

Sagt och gjort, hon anmäldes till tävling och tränades (alldeles för lite över jul och nyår, helt ärligt talat). Igår var det dags, i Nykvarns Hundhall skulle vi tävla startklass tillsammans.

Med startnummer ett fick vi en lugn start, det var ingen trängsel med andra hundar och folk när vi tog oss in till uppvärmningen och Härja kändes fin och öppen i huvudet. Och hon höll sig så – fin, fokuserad och öppen hela programmet – trots att mina ben darrade under hela linförigheten och folk rörde sig ut och in ur hallen under programmets gång. Hon presterade och kändes precis som på träning, och gjorde de missar vi kan få på första försöket även på träning. Bästa möjliga prestation med god känsla! Jag fällde en liten tår av lycka när vi gick av planen – det var precis det här vi ville uppnå!

Vi skrapade ihop 181 poäng totalt, och vår 10a på linförigheten är det som värmer allra mest. Min älskade lilla hund, det känns fantastiskt bra att kunna ge henne bra och roliga erfarenheter av tävling och nu kommer vi att sikta vidare mot LD i startklass och eventuellt starta klass 1 – det kan tyckas vara en “senväg”, men att ha så här kul medan man skaffar erfarenhet för den sporten vi ”ska” tävla känns helt okej med mig!

image1

Advertisements

One thought on “Genväg eller senväg?

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

w

Connecting to %s